Måste alla bli chefer?

När blev personalansvar det självklara beviset på att man har lyckats i karriären?

Jag har varit chef i många år. VD, försäljningschef, konsultchef och andra roller med ansvar för både människor och resultat.

Jag tror dessutom att jag har varit en hygglig ledare.

Men vet ni vad?

Jag är riktigt bra på det operativa också. Och jag tycker att det är förbaskat roligt.

Att sälja. Utveckla affärer. Träffa kunder. Lösa problem. Bygga något. Testa idéer. Se resultatet av det man faktiskt gör.

Och ju längre jag har arbetat, desto mer har jag funderat över varför vi fortfarande ser chefskap som det självklara nästa steget i karriären.

Att bli chef är inte samma sak som att bli bättre

Vi känner alla till diskussionen om skillnaden mellan att vara chef och att vara ledare.

En chefstitel går att dela ut.

Ledarskap är något annat.

Att vara duktig säljare, ekonom, ingenjör, projektledare eller specialist betyder inte automatiskt att man är bra på att leda människor. Ändå är det ofta precis så karriärstegen fungerar.

Du är duktig på ditt jobb.

Därför blir du chef.

Och plötsligt förväntas du lägga betydligt mindre tid på det du faktiskt är riktigt bra på och betydligt mer tid på medarbetarsamtal, bemanning, konflikter, budgetar, administration och interna möten.

Det kan bli fantastiskt.

Om du faktiskt vill vara chef.

Men det kan också innebära att företaget förlorar sin bästa specialist och samtidigt får en chef som egentligen hellre hade fortsatt göra jobbet.

Varför är det så svårt att gå tillbaka?

Det här tycker jag är ännu mer intressant.

Jag möter många människor som varit chefer länge och som egentligen skulle må alldeles utmärkt av att återgå till en mer operativ roll.

Men det tar emot.

Man har varit VD, försäljningschef, marknadschef eller ekonomichef i tio eller femton år.

Kan man då plötsligt bli ekonom, affärsutvecklare, projektledare eller specialist igen?

Självklart.

Men vårt sätt att prata om karriärer gör det onödigt svårt.

Vi säger till och med att personen ”går ner” till en operativ roll.

Ner?

Varför skulle det vara ner?

Du kanske får arbeta mer med det du är riktigt bra på. Du kommer närmare kunden, produkten eller affären. Du får färre personalfrågor, mindre administration och större möjlighet att själv påverka resultatet.

Det låter inte självklart som en nedgradering i mina öron.

Snarare som ett ganska bra karriärval.

Sedan har vi det där med lönen

Det finns också en föreställning om att chef automatiskt betyder bättre betalt.

Så behöver det inte alls vara.

Det märks kanske tydligast inom försäljning och specialistroller.

En riktigt duktig säljare med en bra provisionsmodell kan mycket väl tjäna mer än sin försäljningschef.

Detsamma kan gälla eftertraktade specialister. Djup kompetens, erfarenhet och dokumenterad förmåga att skapa resultat har ett stort värde, med eller utan personalansvar.

Kompetens sitter trots allt inte i chefstiteln.

Och det gör inte affärsvärdet heller.

Kanske behöver vi rita om karriärstegen

Jag tror att fler företag borde skapa karriärvägar där man kan fortsätta utvecklas utan att behöva bli chef.

Senior specialist.

Senior affärsutvecklare.

Expert.

Principal.

Strategisk säljare.

Projektledare.

Eller vad rollen nu ska heta.

Mer ansvar. Större affärer. Svårare uppdrag. Högre ersättning. Större påverkan.

Men inte nödvändigtvis personalansvar.

För chefskap är faktiskt ett eget yrke.

Det kräver intresse för människor, förmåga att utveckla andra och en vilja att lägga en stor del av sin egen tid på att få andra att lyckas.

Det borde vara något man väljer för att man vill göra just det.

Inte priset man måste betala för att få göra karriär.

Så rannsaka dig själv lite

Om du har varit chef länge, ställ dig en ganska enkel fråga:

Vill jag verkligen fortsätta vara chef – eller har jag bara vant mig vid att vara det?

Om titeln försvann i morgon, vad skulle du helst vilja ägna arbetsdagen åt?

Leda andra?

Eller skapa, utveckla, analysera, bygga, lösa problem och göra affärer?

Det finns inget rätt svar.

Men det finns heller inget självändamål i att vara chef.

Ibland kanske nästa steg i karriären faktiskt är att gå tillbaka till det man en gång var riktigt bra på.

Fast den här gången med 20 eller 30 års erfarenhet i bagaget.

Det är knappast att gå ner.

Det kan mycket väl vara att komma rätt.